Kap 6. Elisabeths måleri  

Nu ska vi ägna oss åt Elisabeths måleri. Hon började tidigt. Som fyraåring hade hon  en omvälvande upplevelse, då hennes huvud blev överkört av en arbetsvagn – en s k packvagn med järnhjul. Det kunde gått riktigt illa, alla blev bestörta, men för Elisabeth hände något märkligt. Från den stunden såg hon alla färger på ett nytt sätt. De lyste och strålade mot henne. Som konvalescent efter olyckan fick hon en kritask. När hon kom på benen igen önskade hon sig riktiga målarfärger. Så började hennes konstnärsbana. Hon ställde sig framför Långasjö kyrka med staffli och färger och målade den ena bilden efter den andra av kyrkan. Ryktet gick: Lilla Lisa kan måla av kyrkan! Hon fick köpare till sina små bilder, ja ända till Amerika färdades hennes konst, eftersom nästan varenda långasjöbo hade släkt i Amerika och svenskamerikanarna bara satt där och längtade hem till sin sockenkyrka.

Den grå leran

Från Elisabeths unga år finns ett fåtal teckningar och målningar bevarade. Inte så märkliga egentligen. Lite naiva. Men det skulle bli annat! Som elev på Konstakademin i Stockholm utvecklade hon sitt skapande, främst i lera – det var billigare än färger. Men hon fick bl a studera anatomi och teckna  modeller – kroki - .

Elisabeth var hänvisad till ”Den grå leran” – av ekonomiska skäl. Färger var dyrt, lera var billigt. ”Den grå leran” - kunde det passa en ung kvinna med ett särskilt sinne för färg? Inte så bra. I den självbiografiska boken ”Hök får jag låna dina vingar” beskriver Elisabeth tiden på Konstakademin i Stockholm som en ”förskräcklig tid”.  Citat: "Denna grå lera tycktes färga livet. Nu -på avstånd – finner jag inga vår- eller sommardagar, bara långa vinterdagar under dessa konstakademiårens lergrå himmel."

För att finansiera sina studier och sitt uppehälle, målade Elisabeth porträtt.

Hon kände sig ständigt underlägsen sina studiekamrater. Hon var lantlollan med töntiga kläder. Hon var den fattiga flickan. Citat: "Jag satt där i den stora salen och såg skamset ner på min svarta yllekjol. Vem ville dansa med en svart yllekjol, då det fanns fullt av ljusa lätta klänningar att välja bland?"

samt: "Mina barnsliga storhetsdrömmar gav emellertid snart med sig. Alltmer handgripligt märkte jag, att jag i den nya värld jag hamnat i, var hjälplös i samma grad som en nyfödd."

(citat ur Hök får jag låna dina vingar)

Under studietiden i Stockholm fanns, enligt Elisabeth, bara en positiv företeelse! Vänskapen med Harriet Löwenhjelm!

Efter akademitiden hägrade utlandsstudier. Att resa till Paris var väl varje konstnärs stora dröm. Elisabeth  sparade pengar för att kunna genomföra en sådan resa tillsammans med några vänner. …….

Fattigstugan

När hon äntligen fått ihop ett kapital på 300 kr till en sådan resa, offrade hon dem på fattigstugan i Långasjö. Hon köpte stugan till hem åt hjälpgumman, den älskade Littan-La. Så försvann hennes sparkapital. Men undret lät inte vänta på sig. Strax fick E ett stipendium på 5000 kr.  Den fromma Mor Anna hävde upp ett jubelskri. Citat: "Det är Gud", skrev hon i ett brev till Elisabeth.  "Ingen annan än Gud! Där kan du se hur kungligt Gud belönar! För dina 300 får du inte 300 eller 3000 igen – utan 5000! Du sådde en säd som gav hundrafalt!”

Sammanfattning av studietiden

År 1907 gick Elisabeth Bergstrand-Poulsen på Tekniska skolan i Karlskrona tillsammans med Gertrud Lilja och året därpå studerande hon på Althins målarskola. Efter ett misslyckat försök kom Elisabeth Bergstrand-Poulsen hösten 1909 in på Konstakademien i Stockholm. Efter akademitiden drog Elisabeth Bergstrand-Poulsen ut på studieresor 1913–1916 till Paris, Alger, Florens, Rom och Neapel, tillsammans med konstnärsvänner.

Resan till Algeriet

Å denna fantastiska europaresa – ända in i Afrika gick den. Tillsammans med Ninnan Santesson och Siri Derkert. I september 2022 visade sällskapet en utställning på Emmaboda Bibliotek – Den beslöjade kvinnan. Bo Bergstrand och Ulla Sköldh Jonsson har sammanställt målningar, foton och texter till en informativ och spännande utställning. Hoppas ni får möjlighet att se den – kanske kommer den till Kalmar eller någon annan närbelägen ort, inom överskådlig framtid.

Mollie Faustman.

Elisabeth kom hem från Italien hösten 1916 och ordnade året därpå sin första konstutställning i Sverige. Den innehöll både måleri och skulptur. På grund av bristande resurser fick den hållas i en anspråkslös lokal vid Birger Jarls passage. Året därpå hade Elisabeth Bergstrand-Poulsen lyckats få tag på en mer etablerad utställningsplats, Konstnärshuset i Stockholm. Men hennes konst bemöttes ganska njuggt. Hon fick inget riktigt genombrott som bildkonstnär.

Vi kan förvånas över utvecklingen i Elisabeths måleri. Fotografiska porträtt. Snitsiga skisser. Klassiskt måleri. Hon behärskade detta. Precis som Picasso och de andra stora mästarna. Men precis som Picasso utvecklade E en egen stil – knappast lik någon annan. Under hela tiden i Köpenhamn ägnar hon sig åt att skildra människor. Hon kan anatomi och kroki. Hon kan skulptera. Hon vet hur en kropp ser ut. Med i bagaget har hon alla minnen och berättelser från sin hembygd. Hon använder kvinnor, män och barn från Småland och skapar ikonliknande målningar. Något naiva. Det finns olika åsikter om hennes målningar. Någon rycker på axlarna – naiva. Någon klassar ut dem – platta och grälla. Andra ser konsthistoriska spår. I Långasjö tänker somliga att det är porträtt av bybor. Någon får en upplevelse av att tavlan har ett djupare budskap. Nå, de lämnar ingen oberörd, i alla fall!

Barnporträtten

 Under och efter andra världskriget kom de berömda barnporträtten ut på marknaden. De blev mycket populära och prydde snart skolor, samlingssalar och hem. De kom som ett svar på det hårda och obarmhärtiga kriget – barnens troskyldiga ögon och ljusa strålglans bådade bättre tider.

Elisabeth själv kallade sina barnporträtt ”min signaturmelodi” – och det kan väl vara intressant att fråga sig vilken betydelse ”barnet” har i hennes bild- och textskapande. Hennes ”nordiska barn” blev något helt speciellt. I och med att hon valde färgskalan från vitt över gul, orange till guldockra, satte hon barnansiktena i ett starkt ljus, ansiktena verkar vara belysta av solen, men lyser också inifrån. Färgvalet uttrycker värme, optimism och livskraft, allt det som solen betyder, sedan tidernas morgon, för människan. Barnen ser rätt så allvarligt på betraktaren och appellerar till de vuxnas beskyddarinstinkt, man känner också en fråga eller uppmaning från de här öppna ansiktena: I vilken värld har ni satt oss? Barnen är också så helt sina egna, så olika och karaktäristiska, att man upplever livets mångfald och hemlighet. De är laddade med en strålkraft som gör dem till budbärare om livets värde och skönhet. Som konstnären själv skrev, skall de inge livsmod efter katastrofen. En ny början är möjlig, nya människor finns och skall få leva i fred, för att växa och blomstra. (Melsene Laux 2020)

Samlad konstskatt

Bara i Långasjö socken finns ett 60-tal originalverk av Elisabeth samlade. De flesta hänger uppe och är mer eller mindre tillgängliga för allmänheten. Hos släkten Bergstrand finns ett stort antal i deras hem. Museet i Växjö och även andra konstsamlare och museer har hennes verk. Vi som bildat ett sällskap i Elisabeths anda, vill gärna lyfta fram hennes innehållsrika produktion. Sen är det upp till betraktaren att bedöma målningarna. Det kan dock vara bra med lite bakgrundskunskaper.

Hela livet bar Elisabeth med sig drömmen om att få måla en ny altartavla till sin hembygds kyrka. Mer om det i ett annat kapitel. 

Vad ville E säga med sin konst? Citat:  "om en enda människa berörts av en enda målning, så är det värt besväret.

Jag ser en ömsint människoskildring. En vördnad för det enkla livet. En hyllning till våra förfäder. En respekt för det heliga. En säker och orädd konstnär, glad för starka och mustiga färger. En idealist, javisst! Men också en sanningssägare. Mata-Ledan är ful (men godhjärtad), onde David ser vresig och otrevlig ut. Men i botten finns en hyllning till människan och livet. 

En sammanställning av utställningar 1918-2022

1918 Utställning på Konstnärshuset i Stockholm.

1926 Utställning med 60 målningar på Gummessons Konsthandel i Stockholm

1937 Utställning på Smålands Museum i Växjö, på Konstmuseum i Kalmar, Göteborgs Konstmuseum och Skånska Konstmuseum i Lund, kartongen till gobelängen visas.

1942 Inbjuden till ”Författardagen” i Växjö, tillsammans med Vilhelm Moberg och Elin Wägner.

1953 Utställning på Smålands Museum i Växjö, den stora gobelängen, vävd av Barbro Nilsson visas på utställningen.

1957 Överlämnades hennes altartavla ”Den jordiska och himmelska lovsången” av maken som en gåva till kyrkan i Långasjö.

1987 Minnesutställning Långasjö

2011 EBP-sällskapet bildas

2018 Statyinvigning Långasjö Väninnorna Niels Elley

2022 Utställning Den beslöjade kvinnan Emmaboda bibliotek