Altartavlan i Långasjö kyrka. "Den himmelska och den jordiska lovsången". Målad av Elisabeth Bergstrand-Poulsen för Långasjö kyrka. Elisabeth bar genom livet med sig drömmen om att måla en ny altartavla till sin hembygds kyrka. Den sattes upp 1957. Då hade Elisabeth redan lämnat det jordiska. Hon fick aldrig se den på plats. 

Carl Henrik Martling kallar målningen för "Den lutherska ikonen" i boken med samma namn. 2001.

Gobelängen "Kvinnans Årstider" av Elisabeth Bergstrand-Poulsen. Vävd på Barbro Nilssons Ateljé i Stockholm 1952-53. Finns nu på Kulturparken Smålands Museum Växjö. Förlagan, den s k kartongen, finns i Sockenstugan i Långasjö. Storlek 5x3 m. 

Elisabeth själv kallade sina barnporträtt ”min signaturmelodi” – och det kan väl vara intressant att fråga sig vilken betydelse ”barnet” har i hennes bild- och textskapande. Hennes ”nordiska barn” blev något helt speciellt. I och med att hon valde färgskalan från vitt över gul, orange till guldockra, satte hon barnansiktena i ett starkt ljus, ansiktena verkar vara belysta av solen, men lyser också inifrån. Färgvalet uttrycker värme, optimism och livskraft, allt det som solen betyder, sedan tidernas morgon, för människan. Barnen ser rätt så allvarligt på betraktaren och appellerar till de vuxnas beskyddarinstinkt, man känner också en fråga eller uppmaning från de här öppna ansiktena: I vilken värld har ni satt oss? Barnen är också så helt sina egna, så olika och karaktäristiska, att man upplever livets mångfald och hemlighet. De är laddade med en strålkraft som gör dem till budbärare om livets värde och skönhet. Som konstnären själv skrev, skall de inge livsmod efter katastrofen. En ny början är möjlig, nya människor finns och skall få leva i fred, för att växa och blomstra. (Melsene Laux 2020)

Dela den här sidan